Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOVERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. fovere, värma, omhulda m. m. (jfr BAD, BASA)]
(†) underhålla, omhulda (ngt); nära, hysa (en tanke l. känsla o. d.). OxBr. 10: 109 (1628). Om Mons Kämpen war uthspridt, att han några grofwa wilfarelser foverade. HernösDP 1663, s. 43. Att H:r Probsten .. Foverar ett så brinnande hat, emot mig. VDAkt. 1702, nr 254. Swedberg Schibb. 272 (1716). jfr Dalin (1871) o. Ekbohrn (1904).

 

Spalt F 1273 band 8, 1925

Webbansvarig