Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOSTRING fωs3triŋ2, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. till FOSTRA, v.
1) (nästan †) till FOSTRA, v. 2: ammande; uppfödande. Sylvius Mornay 180 (1674). Löwegren Hippokr. 1: 23 (1909).
2) (i sht i högre stil, numera mindre br.) till FOSTRA, v. 3: fostrande, fostran. Bureus KonStyr. A 2 b (1634). Fostringen skänker ej egenskaper, hvilkas anlag himlen förnekat. Wallin Vitt. 2: 316 (1811). Gifva gossen bort till fostring. Lagerstedt SvUppfH 6 (1903).
Ssgr: (2) FOSTRINGS-ANSTALT~20 l. ~02. (numera knappast br.) uppfostringsanstalt. Wallin Rel. 1: 350 (1821). Dens. 2Pred. 1: 187 (1824; bildl.). —
(2) -LÄRA, r. l. f. (†) uppfostringslära; pedagogisk teori. Wallin Vitt. 2: 309 (1811). Kindblad (1871). —
-SÄTT.
1) (numera knappast br.) till 1: uppfödningssätt. Schulzenheim IVetA 1760, s. 34. Bäck PVetA 1764, s. 40.
2) (föga br.) till 2: uppfostringssätt. Nordenflycht Fruent. 4 (1761). SP 1779, s. 317.

 

Spalt F 1235 band 8, 1925

Webbansvarig