Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORTE for3te2, äv. 40 (-o`Weste, -å`Dalin), adv. o. sbst. n.; best. -et; pl. -en ((†) -es Taube Wennerbg 2: 27 (1851)).
Etymologi
[av it. forte, av lat. fortis, stark; jfr FORTEPIANO, FORTIFIERA, FORTISSIMO]
mus. De Rogier Euler 1: 11 (1786).
I. adv.: med stark ton, starkt, kraftigt; eg. användt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet f) i musikstycke; motsatt: piano. Hurra, blås forte! Bellman 3: 257 (1790). Milia spelte starkt forte. ELindqvist (1843) hos Vasenius Top. 2: 437.
II. sbst.
1) stark ton; äv.: avdelning (av ett musikstycke osv.) som föredrages med stark ton. Agrell Maroco 2: 88 (1796, 1807). Genom (förstärknings-)kärlens höjning och sänkning medelst en pedal, kunde nuancer mellan forte och piano lätt åstadkommas. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 14. (Basuntrion) förlänar såväl fortet som pianissimot glans och välljud. Wegelius Musikl. 2: 182 (1889). särsk. i överförd l. bildl. anv. Att (i det grekiska dramat) avväga föredragets forte och piano. Andersson GrDram. 16 (1890, 1910). Till hviskning dämpas dagens forte. Wirsén Ton. 179 (1893).
2) på orgel: benämning på registerandrag varigm ljudet på ett l. annat sätt förstärkes. Hennerberg (o. Norlind) 1: 47 (1912).
Ssgr (mus.; till I): FORTE-ANSLAG~20 l. ~02. PT 1902, nr 275 A, s. 3.
-PEDAL. å pianoinstrument: benämning på den pedal varigm dämmarna avlyftas, så att den anslagna tonen fritt kan klinga ut. NordT 1881, s. 252 (bildl.).
-PIANO, se d. o. —
-SATS. Berndtson (1880).

 

Spalt F 1185 band 8, 1925

Webbansvarig