Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOND, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av nor. fond, fonn, fann, motsv. sv. dial. fan, driva, isl. fǫnn, snö, snödriva]
(†) geol. firnsnö; äv.: hopad massa av dylik. Snön låg .. (på fjället) j djupa fonder. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 269. Nathorst JordH 429 (1891). — jfr SNÖ-FOND.

 

Spalt F 1100 band 8, 1925

Webbansvarig