Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNUTTIG fnut3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[trol. uppkommet gm sammanblandning av FUTTIG o. FNATT, sbst.1 1 o. sbst.2 1]
(vard., i sht i Finl.) futtig, obetydlig. TPedFinl. 1895, s. 125. Han (kände), hur han själf och hans fnuttiga bekymmer liksom krympte ihop. Kjellin Han måste 6 (1908).

 

Spalt F 1012 band 8, 1925

Webbansvarig