Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄTTA, äv. FLÄTSA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(fläts- 1858. flätt- 1710)
Etymologi
[jfr sv. dial. fleta, ansikte, ävensom fles, flis, ansikte, samt FLINT; av ovisst urspr.]
(†) ansikte. Landsgievaldigern Bryngel Östman hinde intet få mer än ett slag i flättan af en Bössa. HC12H 3: 215 (1710). Ryssen, Polacken och Dansken lära slå sina hufvun ihop, glunkas det. Nå så slå vi dem i flätsan. Börjesson C12 38 (1858; yttrande tillagt Stenbock om det väntade anfallet på Karl XII 1700).

 

Spalt F 990 band 8, 1925

Webbansvarig