| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄCKA fläk3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (tillf. utom i a, b) till FLÄCK, sbst.1 1: åstadkomma l. bilda en fläck l. fläckar på l. i (ngt). Granskog i täta leder .. härligt fläckad i ljusgrönt af lärkträden. Rosenius Himmelstr. 181 (1898, 1903). Hvita ängsullsfält, bruna mossbolster, gröna porssnår fläcka, ådra och banda den plana högmyrsduken i dämpade, suddiga färger. Hemberg Kola 199 (1902). — särsk.
a) (fullt br.) till FLÄCK, sbst.1 1 a: sätta (äv.: få) en fläck l. fläckar på (ngt); smutsa l. nedsöla o. d. (ngt) med fläckar; äv. abs., om ämne: avsätta l. framkalla fläckar. Tijn’ Adlige Miölk-hwijte finger, / Skulle the fläckias i Bleck? Stiernhielm Herc. 126 (1648, 1668). Guldet utan skada blifver, / Fastän flugan fläckar det. Nordenflycht QT 1745, s. 19. En vätska som fläckar. Sahlstedt (1773). Det (dvs. sidenet) fläckas strax. Runeberg ESkr. 2: 221 (1833). Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt fläckad. Jes. 63: 3 (Provöv. 1898). i bild: nedsöla, besudla. Hon .. anklagade mannen .., at han velat mörda henne, sedan han fläckat deras äckta säng. Ekelund Fielding 39 (1765). Att I icke viljen fläcka edra händer med oskyldigt blod. Rydberg Ath. 189 (1876; uppl. 1859, 1866: befläcka). jfr BLOD-, ROST-, SNUS-FLÄCKAD m. fl.
b) (i sht i fackspr.) till FLÄCK, sbst.1 1 b, adjektiviskt i p. pf., om djurs hud l. päls, fågels fjäderbeklädnad, fågelägg o. d.: försedd med fläckar, fläckig. Linc. Ll 2 a (1640). Marklin Illiger 88 (1818). (Hökfärgade sångarens) bo med 5 matt fläckade ägg. Kolthoff DjurLif 180 (1899). jfr DROPP-, TIGER-, TVÄR-FLÄCKAD.
a) i fråga om handling l. uppträdande som vanhedrar ngn l. skämmer ett eljest oförvitligt liv o. d. Triewald Lärespån 110 (c. 1721). En enda svaghet fläckar Hjeltens hela ära. Kellgren 3: 217 (1793). Den smitta af sedeslöshet som .. fläckade Condé. Cronholm Lig. 105 (1839). Nederlaget vid Fehrbellin .. var mera olycka än förlust. Men den svenska vapenäran var fläckad. Carlson Hist. 2: 442 (1856). Det uppträdde nu påfvar .. som fläckade sig med grymhet och rofgirighet. Rydberg KultFörel. 5: 345 (1887).
b) gm förtal o. d. (söka) nedsvärta (ngn l. ngns anseende l. rykte o. d.). Posten 1768, s. 100. Ännu har ej din tunga fläckat en medbroders ära. Franzén Pred. 5: 204 (1845). Dessa illasinnade naturer, som under sken antingen af ärlig uppriktighet eller vänlig mildhet fläcka andras rykten och förstöra deras existenser. PT 1909, nr 48 A, s. 3.
FLÄCKA NED10 4 l. NER4. nedsöla (ngt) med fläckar; äv. refl. Blanche Våln. 342 (1847). Sätt ett förkläde för dig, annars fläckar du ned klädningen. Kuylenstierna Beroende 41 (1898). Hon har fläckat ned sig. Auerbach (1908). jfr NEDFLÄCKA.
Spalt F 965 band 8, 1925