Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÅTT, sbst.2, f.?; best. -en; pl. -er (RP 6: 653 (1636: jordeflotter)).
Ordformer
(flått (flådt) Linc. Rr 6 b (1640), Schück (1854). flott BtFinlH 3: 175 (1545), RP 6: 653 (1636: jordeflotter))
Etymologi
[sv. dial. (Östergötl.) flått, f., stort o. jämnt åkerstycke, flatt, f., jämn mark (i ssgn åkerflatt), (Hälsingl.) flät, f., åkerfält; jfr nor. dial. flaatt, m., vid yta; jfr äv. t. dial. flacht, sandbank i flod; sannol. av germ. stam flaht- o. besläktadt med FLAGA, sbst.1]
(†) jämnt åkerfält. Wndher konnunghs gården ähr lachtt tuå deelen i sama flottena wndhan Böle. BtFinlH 3: 175 (1545). Flått, åkerflått .. (dvs.) it stycke jord, som är upplögt. Spegel 110 (1712). Schück (1854). — jfr JORDE-, ÅKER-FLÅTT.

 

Spalt F 959 band 8, 1925

Webbansvarig