Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLUNKA, v., anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[fsv. flunka, vanka, röra sig ostadigt, sv. dial. (Finl.) flunka, springa stampande, guppa upp o. ned i vattnet; jfr nor. dial. fluna, göra våldsamma rörelser, tumla sig våldsamt; av oklart urspr.; jfr FLUNSA, v.]
(†) guppa upp o. ned. Tu som ligger och flunckar uti Syndsens diupa Böllior. Fernander Theatr. Föret. 10 a (1693).

 

Spalt F 886 band 8, 1925

Webbansvarig