Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLAGNA fla3gna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. flagna; jfr nor. dial. o. isl. flagna; inkoativbildning till FLÅ, v., möjl. med anslutning till FLAGA, sbst.1]
bilda avlossnande tunna skivor på ytan, skala sig, fjälla sig; äv.: falla av i tunna skivor. Lind 1: 59 (1749). Under smidningen flagnar jernet. Meurman (1846). SD 1900, nr 177, s. 1.
Särsk. förb.: FLAGNA AV10 4, äv. UTAV04. VetAH 1748, s. 10.
FLAGNA BORT10 4. Slagg som flagnar bort ifrån jernet under smidningen. Nordforss (1805).
FLAGNA SÖNDER10 40. JernkA 1881, s. 440.
FLAGNA UTAV, se FLAGNA AV.

 

Spalt F 747 band 8, 1924

Webbansvarig