Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLABBIG flab3ig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. FLABBOT, adj.
Ordformer
(-ig 1749 osv. -ot 1712—1749)
Etymologi
[till FLABB, sbst.1; jfr d. flabet]
1) (†) till FLABB, sbst.1 1: som har stor o. bred mun. Spegel 109 (1712). Sundén (1885).
2) (starkt vard.) om skratt: bred, gapig; jfr FLABBA, v. 1. Tholander Ordl. (c. 1860). Högberg Utböl. 1: 98 (1912).
3) (starkt vard.) till FLABB, sbst.1 2: vårdslös o. respektlös i sitt uppträdande, särsk. i sitt tal; förr äv.: lösmynt, pratsjuk. Zedritz 3: 245 (c. 1855). Han har .. ett något flabbigt sätt. Lundquist Stinde 69 (1885). En av våra flabbigaste bulevardtidningar. Östergren (1920).
Avledn.: FLABBIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1. Weste (1807). Dalin (1851).
2) (starkt vard.) till 3. Forum 1915, s. 582.

 

Spalt F 730 band 8, 1924

Webbansvarig