Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FINNE fin3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. finne, nor. dial. finn, nt. o. t. finne, alla i bet. 1; etymologiskt identiskt l. rotbesläktat med de i den etymol. avd. under FINN- nämnda främmande orden]
1) mindre rodnad l. upphöjning på huden beroende på varig inflammation av en talgkörtel. The rödha finnar j ansichtet. BOlavi 27 b (1578; i rättelserna ändrat till blemor). Krama bort finnar. Linné Diet. 1: 118 (c. 1750). At man skyler .. sine finnar med moucher. Dalin Arg. 2: 155 (1754). 2NF (1907). — jfr SKÄGG-FINNE.
2) (†) blåsmask (hos svin), dynt. Röda svin äro benägnare (än svarta, grå o. vita) til dintor eller finnar. Broocman Hush. 3: 48 (1736).
3) (knappast br.) hårsäckskvalstret Demodex folliculorum hominis (Sim.) Henle, som lever parasitiskt i människoansiktet. Lindström Masius 3: 120 (1864).
Ssg: (1) FINN-BRUSIG. (†) finnig o. rödbrusig? I en finnbrusig Borgares händer. Dalin Vitt. 4: 25 (c. 1730).
Avledn.: FINNIG, förr äv. FINNOT, adj. till 1: som har (mycket) finnar; full av finnar. Röda och finnota Ansichten. Hiärne Suurbr. 26 (1679). Finnig och feter, / Hon nu balen öppna skall. Bellman SkrNS 1: 132 (c. 1775). Tavaststjerna Barnd. 249 (1886).
Avledn.: finnighet, r. l. f. Lind 1: 1222 (1749).

 

Spalt F 602 band 8, 1924

Webbansvarig