Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FILOLOG fil1olå4g l. fi1-, l. -ål-, ngn gg -ωl- (filålå´g Dalin), m||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen philologus. Rydén Pontoppidan 39 (1766).
Ordformer
(förr ofta skrivet phil-)
Etymologi
[jfr fr. philologue, av lat. philologus, person som driver litteraturhistoriska o. antikvariska studier, av gr. φιλόλογος, eg.: person som älskar studier i litteratur, av φιλο– (se FILO-), o. λόγος, ord, tal, litteratur (jfr TEOLOG, ävensom LEGEND, LOGIK, LEXIKON)]
person som ägnar sig åt filologi; språkforskare, språkkännare, språkman; jfr LINGVIST. JJBjörnståhl (1768) hos Linné Bref I. 3: 226. Filologen, som sysselsätter sig med tolkningen af gamla texter eller utredningen af forntida samfunds- ock kulturförhållanden. Landsm. III. 1: 6 (1881). jfr (†): Philolog heter gemenligen den, som fördjupar sig i alla Critiska Subtiliteter. Weise 1: 116 (1769).
Ssg: FILOLOG-MÖTE. Nordiska filologmötena i Köpenhamn 1876 och i Kristiania 1881. Verd. 1886, s. 171.

 

Spalt F 538 band 8, 1924

Webbansvarig