Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FICKFACK l. FICK FACK, n.
Ordformer
(fickfack (ficfac) LLaurentii Nyåhrspr. F 1 b (1618), Dalin (1851), Hahnsson (1888). fickfatt Gadelius Tro 2: 313 (i handl. fr. 1597). fick fack (fic fac) Gadelius Tro 2: 312 (i handl. fr. 1597), CupVen. C 4 a (1669). ficke fack Carl X Gustaf (1648) hos Adlersparre HSaml. 2: 231. Anm. Ordet har upplösts i två självständiga, icke omedelbart förenade ord hos Lindschöld Gen. B 2 b (1669: Ehrt fick och fack))
Etymologi
[sv. dial. (Närke) fikkfakk, lek, nojs, skämtsamma upptåg; av t. fickfack, flackande hit o. dit, undanflykt, till t. ficken, göra korta, hastiga rörelser. Med avs. på bildningen jfr KRIMSKRAMS, SLIDDERSLADDER, SNICKSNACK, VIRRVARR m. fl.]
(†)
1) dåraktigt l. onyttigt förehavande, ”konster”, nonsens. De (kunna) giöre Trulkonster af smör .. mull aska som är brendt af spåner .. och mykitt annatt fick fack. Gadelius Tro 2: 312 (i handl. fr. 1597). The ord, werck, åthäfwor, och annat fickfack, som vthi allehanda widskepelse förehaffwas. L. Paulinus Gothus Ratio 192 (1633). CupVen. C 4 a (1669).
2) (†) snicksnack, struntprat. Carl X Gustaf (1648) hos Adlersparre HSaml. 2: 231.
3) bedrägligt påhitt, bedrägeri, knep, bakslugt beteende. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Göra fickfack. Nordforss (1805). Dalin (1851; anfört ss. sällan förek. o. endast brukat i det förtroliga vardagsspråket). Hahnsson (1888; anfört ss. fam.).
Avledn.: FICKFACKA, v. [jfr t. fickfacken] (†) till 3: gyckla, handla bedrägligt. AOxenstierna (1633) i HSH 24: 374.
FICKFACKANTERI, n. [efter FIKANTERI bildat av FICKFACKERI] (†) till 3: knep, bedrägeri. Carl XII (1697) i HSH 17: 285.
FICKFACKERI, n. [jfr nt. fikfakerei, t. fickfackerei] (†)
1) = FICKFACK 1. (Konung Gustav) Sporde .. om wor Herre Christus hade befalt sina Apostlar .. vmgå medh slijckt fickfackery, smöria clockor, stockar och stenar &c. Svart G1 101 (1561). Castrén StormaktstDiktn. 100 (efter handl. fr. 1680).
2) till 3: bedrägeri. AOxenstierna Bref 4: 318 (1646).

 

Spalt F 496 band 8, 1924

Webbansvarig