Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FEPPLA fep3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(fep(p)la Swedberg, Weste. fipla Schultze (jämte fepla))
Etymologi
[sv. dial. febbla, fipla; jfr isl. fipla, ävensom nor. fipp, spets, tipp; jfr FIBB o. FUBBLA]
1) (i starkt bygdemålsfärgat spr.) beröra (ngt) oaktsamt l. otympligt l. famlande med fingrarna, fingra på; förr äv.: leka med fingrarna; jfr FIPSA. Schultze Ordb. 1146 (c. 1755). Weste (1807).
2) (†) skämta, gyckla. Fepla, gantas. Swedberg Schibb. 323 (1716).
Ssg, se under FEPPEL.

 

Spalt F 464 band 8, 1924

Webbansvarig