Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FELLAH fäla4 l. fe-, m.; best. -en l. -n; pl. -er (1847 osv.), i sht förr äv. -s (1868—1903).
Ordformer
(fellah Wallin (: fellâher, pl.) osv. — fellacker, pl. Rosenius Himmelstr. 260 (1903))
Etymologi
[av arab. fellah, jordbrukare, bonde]
arabisk åkerbrukare; särsk. i fråga om den fasta åkerbrukande befolkningen i Egypten (motsatt stadsborna o. de nomadiserande beduinerna). Wallin Bref 89 (1847). Landtbefolkningen (i Nedre Egypten), de s. k. fellahs, äro afkomlingar af de gamla egypterna, men starkt uppblandade med arabiska element. Verd. 1891, s. 21.
Ssgr: FELLAH-KORN. durra; jfr KAFFER-, NEGER-KORN. NF 15: 93 (1890). —
-KVINNA. —
-MAN, m. Rosenius Himmelstr. 262 (1903).

 

Spalt F 442 band 8, 1924

Webbansvarig