Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FANFARONG fan1faroŋ4, äv. med fr. uttal (fanngfarå´nng Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrivet fanfaron)
Etymologi
[av fr. fanfaron, av sp. fanfarron]
(numera föga br. utom i Finl.) skrävlare, storskrytare; skroderande pultron. Thorild (Hans.) 2: 207 (1792). En feghjertad fanfaron. Phosph. 1811, s. 27. Cannelin (1921).

 

Spalt F 259 band 8, 1924

Webbansvarig