express | SAOB

Publicerad 1922

EXPRESS äkspräs4, l. (numera bl. ss. adv.) EXPRÄ -prä4 l. -pre4 (äcksprä´ss, m., äcksprä´, m. o. adv. Dalin), adj. l. adv. l. sbst.; ss. sbst. i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2—4 r.; best. -en ((†) expren 1685—1731; expréens, gen. 1750); pl. -er ((†) expréer 1740); ss. adj. i best. sg. dels böjt, dels oböjt.

Ordformer

(ss. sbst. express (-esse) 1638 osv.; -esser (-aesser) 1702—1710; expré (-ee, -e) 1658—1782; expræ 1701—1702; exprès (expres) 1657—1888. ss. adj. express 1633—1740; expresse 1647; expre 1681—1704; exprès 1671—1888. ss. adv. -ess 1663 osv.; expre 1680; exprès (expres, -ez) 1650—1904. — Anm. Förr användes äv. den lat. adv.-formen expresse: Mykett mindre skall Ståttholleren tillstädia fogdenn, att göra någre Andre vttgiffter ähn honom ähr expresse befaltt. LReg. 148 (1620). Gustaf III 6: 145 (1812))

Etymologi

[jfr t. express, adj. o. adv., expresse, expresser, m., eng. express, fr. exprès, adj. (fem. -esse) o. adv.; ytterst till lat. expressus, p. pf. till exprimere, uttrycka (se EXPRIMERA), med adv.-formen expresse. Ordet har inkommit i sv. från såväl lat. som t. o. fr., i senare tid ss. mer l. mindre teknisk term äv. från eng.]

I. adj.

1) (†) uttrycklig, formlig; i sht om befallning l. utlåtande från myndighet. A. Oxenstierna 1: 72 (1612). Ingen Ofrälsesman må niuta Säterijes Frijheet, utan han kan upwijsa Kongl. May:tz allernådigste Privilegium och expresse tilstånd där på. LReg. 55 (1688). Nordberg C12 2: 350 (1740).

2) (†) avsedd för särskilt ändamål; i sht om budbärare: särskild, speciell. Att man då affärdar ett express budh till Cantzlern. RP 3: 189 (1633). Om icke med någon wiss her åth reesande express lägenheet gifwas kunde. VDAkt. 1683, nr 180. Hahnsson (1888).

II. adv.

1) (†) uttryckligen, med klara ord. Ekeblad Bref 1: 46 (1650). Så länge entrepreneurn ej sådant express befaller. HSH 10: 319 (1716). Bolin Statsl. 2: 15 (1871: express).

2) [jfr motsv. anv. i fr.] (numera bl. vard.) enkom; med (full) avsikt, med flit. Jag var i går i comedien express till att se agera den tyska commedien. Ekeblad Bref 2: 354 (1663). Han har expres så stältett (dvs. ställt det, näml. brevet) att papa skule dätt få si. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 239 (1697). Sturzen-Becker 6: 141 (1868).

3) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] utan uppehåll l. omväg, skyndsammast, i all hast, genast; numera i sht post. medelst expressbefordran. Ett brev som skall sändas express. En bonde .. for express till Kungsgården och berättade general Sparre, att danskarne fallit in i landet. NorrlS 102 (1798). Öfverstinnan .. sände exprès efter en sadelmakare. Lönnberg Syrend. 291 (1888). Express .. effektuera smärre ordres. SDS 1908, nr 325, s. 4.

III. sbst.

1) (i sht förr) för särskilt ärende sänd budbärare, (il)bud, kurir. Vijdare ordre .. skall honom, Salvio, tillkomma medh een express. RP 7: 169 (1638). Jag (skickade) en express till Norrköping, .. för att begära läkare. Es. Tegnér (1834) hos Tegnér Farf. 332. Wingård Minn. 4: 29 (1847: expres). 2NF (1907).

2) elliptiskt för EXPRESS-BYRÅ. Jfr: Svensk express. GbgKal. 1872, Ann. s. 18 (ss. firmanamn). — jfr GOSS-EXPRESS.

3) elliptiskt för EXPRESS-TÅG. Levertin Diktare 82 (1898). TurÅ 1907, s. 340 (om sv. förh.). — jfr NATT-, ORIENT-EXPRESS m. fl.

4) jäg. elliptiskt för EXPRESS-STUDSARE. Klinckowström Örnsjötj. 14 (1906). Då höjer jägaren sin dubbelpipiga express till ögat. Hedin Pol 1: 309 (1911).

IV. med anslutning till II 3 i efter utländska mönster bildade ssgr o. angivande att ngt utmärker sig för stor hastighet l. snabb expedition l. dyl.

Ssgr (i allm. till IV): EXPRESS-AVGIFT~02 l. ~20. post. avgift för expressbefordran. Geijer Postförf. 73 (1880). —

-BEFORDRAN. [jfr fr. remettre par exprès] post. omedelbar utlämning av postförsändelse till adressaten gm särskilt bud. Geijer Postförf. 35 (1868). —

-BREV.

1) (förr) till III 1: brev sändt med ilbud. HH XVIII. 3: 63 (1721).

2) post. till IV; jfr -FÖRSÄNDELSE. Geijer Postförf. (1868). —

-BUD. person som förflyttar sig med stor hastighet i o. för utförande av brådskande uppdrag; särsk.

a) (post., stundom äv. telegr.) bud för expressbefordran av postförsändelse; ilbud för utbärande av telegram. SFS 1860, nr 35, s. 22. UB 7: 113 (1874).

b) person som är anställd som bud vid expressbyrå. —

-BYRÅ~20, äv. ~02. [jfr eng. (amerik.) express office] (utan särskild kontroll av myndigheterna drivet) företag för forsling av resgods, paket, värkställande av flyttningar, budskickning o. d.; jfr STADSBUDSKONTOR. NDA 1877, nr 287, s. 1. —

-FÖRSÄNDELSE. post. försändelse för vilken expressbefordran begärts. Geijer Postförf. 73 (1880). —

-KULA. [jfr eng. express bullet] jäg. explosiv kula för expresstudsare. WoJ (1891). —

-POJKE. jfr -BUD. —

(III 1) -POST. (förr) post som fortskaffas med en express; jfr KURIRPOST. RP 5: 174 (1635; möjl. två ord). —

-PUMP. tekn. visst slags snabblöpande kolvpump. TT 1890, s. 24. —

-STUDSARE. [jfr eng. express rifle] jäg. visst slags studsare med konstruktion som ger kulan en hög initialhastighet. Express-stutsare, med kägelformiga och till en del urhålkade kulor, som sprängas då de träffa ett djurs kropp, ha icke ännu kommit i bruk hos oss. Bergström HbJagtv. 80 (1872). NF 7: 997 (1883). —

-TÅG. [jfr eng. express train] snälltåg som framföres med högsta hastighet o. gör uppehåll blott vid några få viktiga stationer, kurirtåg; nästan bl. om utländska förh. SvTidskr. 1871, s. 156 (om eng. förh.). —

-ÅNGARE. synnerligen snabbgående passagerareångare (i sht i oceantrafik). Cunardliniens expressångare ”Etruria”. AB(L) 1895, nr 265, s. 5.

Avledn.: EXPRESSLIGEN, adv. [jfr t. expresslich] (†) uttryckligen. J. Skytte (1622) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 198.

Spalt E 861 band 7, 1922

Webbansvarig