Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXPLOSIVA äk4splω~si1va, äv. -plo- l. -plå-, l. 30~20 l. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av nylat. explosiva (näml. consonans); se för övr. EXPLOSIV. Termen först använd av den schweiziske dövstumläraren J. C. Amman Dissert. de loquela 75 (1700)]
språkv. explosiv konsonant, klusil, stötljud. Leffler KlusilaKons. 26 (1874; om speciellt det ljud som höres vid själva utbrottet, motsatt IMPLOSIVA). Lundell i Landsm. 1: 19 (1879).

 

Spalt E 856 band 7, 1922

Webbansvarig