Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXKREMENT äk1skremän4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. exkrement, eng. excrement, fr. excrément; av lat. excrementum, till excernere (se EXKRETION)]
i sht fysiol. o. med. om de förbrukade ämnen som (gm därför avsedda organ) avföras ur människo- l. djurkroppen; numera bl. om den (mer l. mindre) fasta massa som uttömmes gm ändtarmen: tarmuttömning(ar), träck; vanl. kollektivt i pl. Then ena slags Spijsen eller Dricken gifwer meer Excrement än then andra. Palmcron SundhSp. 135 (1642). Genom upkastning utföres de slemmiga, gallaktiga och vattenaktiga excrementer, som .. äro uti magen framalstrade. Westerdahl Häls. 363 (1768). Den massa, som qvarstannar i tarmen sedan det egentliga digestions- och resorptionsarbetet afstannat, kallas exkrementer. Hammarsten FysiolK 291 (1883).
Ssgr: EXKREMENT-BOLL. VerdS 116: 21 (1903). —
-SÄCK. zool. i ena ändan av en myrpuppa befintlig svart fläck som innehåller larvens exkrement. Lindman NordFlora 3: 83 (1902).
Avledn.: EXKREMENTIELL, adj. Valerius FörslSAOB (1849). De exkrementiela ämnen, som från gatorna medfölja barnens skodon och kläder. SvFlicksk. 169 (1888).

 

Spalt E 834 band 7, 1922

Webbansvarig