Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXEGET äk1sege4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. exeget, eng. exegete, fr. exégète; av gr. ἐξηγητής, till ἐξηγεῖσϑαι (se EXEGES)]
person som utlägger l. förklarar en skrift l. dyl.; vanl. teol. bibeltolkare. Rydén Pontoppidan 264 (1766). —

 

Spalt E 814 band 7, 1922

Webbansvarig