Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESTETIKER äste4tiker l. e-, l. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. = l., med lat. pl., -tici -tisi l. —02.
Ordformer
(förr skrivet ä- (æ-). — I ä. tid äv. i sg. i lat. form. Geijer I. 1: 345 (1845). Gynther ConvHlex. (1845))
Etymologi
[jfr t. ästhetiker; efter nylat. æstheticus, efter gr. αἰσϑητικός (se ESTETIK)]
person (i sht vetenskapsman) som har estetiken till sitt studium. Phosph. 1811, s. 86. Nyblom i 3 SAH 8: 241 (1893). — jfr IDÉ-ESTETIKER.

 

Spalt E 742 band 7, 1922

Webbansvarig