Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESKULAP äs1kula4p l. -ɯl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. Æsculapius, läkekonstens gud]
(numera nästan bl. skämtsamt) läkare; läkaradept. Rudeen Vitt. 272 (1683). De förnämes gemensamme, sjelfskrifne Eskulap, Archiater Hjärne. Crusenstolpe Tessin 2: 11 (1847). I .. kretsen af unga Eskulaper vid punschglaset å ”Rullan”. Hedenstierna Marie 141 (1896).
Ssg: ESKULAPII-SON. (eskulapi- WoJ (1891), Kuylenstierna Ber. 213 (1898)) [ssgsformen är den lat. genitiven av Æsculapius] (numera bl. skämts.) eskulap.

 

Spalt E 734 band 7, 1922

Webbansvarig