Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERSÄTTA æ3r~sät2a l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`r-sä´tta Dalin), v. -er, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, VDAkt. 1688, nr 686, Därs. 1693, nr 836), -NING (se d. o.); -ARE (se under avledn.), -ARINNA (SDS 1897, nr 550, s. 1 (i bet. 9)).
Ordformer
(-sättia (-settia) HT 1911, s. 31 (i handl. fr. 1633), Swedberg Cat. 723 (1709))
Etymologi
[efter t. ersetzen, förflytta, återställa, besätta, ersätta m. m., motsv. got. ussatjan, utsätta, plantera, feng. āsęttan, placera; jfr ER- o. SÄTTA]
1) (†) förflytta, försätta. (Om) Gud och förmännerna skulle ehrsättia honom till en annan ort. VDAkt. 1678, nr 192. Därs. 1703, nr 487.
2) (†) bringa (ngn l. ngt i ett visst tillstånd), försätta. På det han med sin hustro och Barn i rohligare tillstånd .. ährsättias måtte. VDAkt. 1680, nr 149. Därs. 1689, nr 1226.
3) (†) komma (ett tillstånd, ngt förlorat) att återvända, återställa, restituera. Sweriges kraffter åter blefwe styrckte och ersatte igen. Emporagrius A. Oxenstierna 117 (1655). (Han) tänckte effter Fredens lyckelige ersättiande .. komma til någon större Roo. Baazius G. Posse 94 (1677).
4) (†) reparera (en skada), råda bot på l. avhjälpa (en brist, ett fel). Den feelachtighet, som hoos honom finnes uthi Studierne, skall med tijden ersatt blifwa. VDAkt. 1711, nr 249. (Bålla) höll (med nål o. garn) på at ersätta den skadan, som Månses dryga ämbetes syslor förorsakat hans strumpor. Dalin Arg. 2: 395 (1734, 1754). På hvad sätt denna (folk-)bristen kan ersättas, är et benigare ämne. Tessin Bref 2: 126 (1754); jfr 8.
5) giva l. lämna ngt (i sht en pänningsumma) i gengäld för (en utgift, en skada, en förlust, en brist, en arbetsprestation); återställa värdet av (ngt); hålla (ngn) skadeslös (för ngt), giva ersättning l. vederlag (för ngt). Ersätta bristen i kassan. Ersätta ngn för hans besvär. Dhe .. ahnvände expenser måtte igen ersättias och löhnas. HT 1896, s. 38 (cit. fr. 1653). Hvar och en (skulle) sielf ersätta sine Undersåtare deras ledna skada. Dalin Hist. 2: 49 (1750). De Geer Minnen 1: 43 (1892). — i fråga om vederlag av andlig art. Hvad .. brister i klarheten och tydeligheten (i bundet tal), emot fritt tal, det ärsättes genom så mycket större behagelighet. Hof Skrifs. 42 (1753); jfr 8. Man måste .. tilstå at staden med all sin pragt intet kan ersätta os för de skönheter af naturen hvilka landets hemvist framter. Knöppel Den ädelmod. bondeg. 4 (1788). Bristen på menskligt umgänge ersattes mig rikeligen genom ortens vackra läge. Castrén Res. 1: 232 (1852).
6) (†) godtgöra (ngt som man låtit komma sig till last). I har .. på det ömmaste mig förolämpat; men jag tror Er för hederlig karl at ej vilja ersätta det. Chenon Heywood 2: 97 (1773). Detta uteblifvande sökte han sannolikt ersätta med sitt sednare bref till den Stadens Christna. Ödmann Str. förs. 1: 37 (1799).
7) (†) förse (en ledig tjänst, en vakans) med innehavare, (åter)besätta. Desse och fleere embetens ersettiande. HT 1911, s. 31 (cit. fr. 1633). At få thenna vacance .. ersatt. VDAkt. 1781, nr 200. Westee (1842).
8) på (ngns l. ngts) plats l. i luckan l. tomrummet efter (ngn l. ngt) insätta ngn annan l. ngt annat (ngt nytt av samma slag) som övertager dennes l. dettas roll l. uppgift l. med sin förhandenvaro uppväger frånvaron l. avsaknaden av densamme l. detsamma. Wi .. behöfwe dagelig spis til at ersettia the afgångna kraffter. Swedberg Cat. 723 (1709). Hvad naturen nekat, söker konsten fåfängt ersätta. Kellgren 3: 291 (1790). Hans Mor .. omnämnes såsom både afliden och ersatt. Atterbom Siare 5: 418 (1849). De för segelfartygs ersättande behöfliga ångbåtarne. EkonS 1: 412 (1894). — särsk. i förb. med prep. med (i passivum äv. av) l. genom, inledande uppgift om en bestämd person l. sak osv. som erhåller rollen av efterträdare resp. ställföreträdare. At ärsätta .. (den myckna strömming som ätes) med köttvaror, är icke görligit. NorrlS 77 (c. 1770). Det rykte, som .. var utbredt, att U. Scheffer skulle afgå och ersättas (i rådet) af envoyén i Wien grefve Barck. Odhner G. III 1: 432 (1885). Det gick så långt, att man trodde sig kunna ersätta regenten genom hans namnstämpel. NF 15: 1089 (1891).
9) träda l. vara i (ngns l. ngts) ställe; intaga (ngns l. ngts) plats; efterträda l. avlösa (ngn ss. ngt); fylla luckan l. tomrummet efter (ngn l. ngt); göra samma tjänst som (ngt); uppväga (en brist l. förlust o. d.). (Fienden) hade mindre kjänning (av sammanstötningarna) .., emedan dageligen recrüter ankommo som förlusten ärsatte. Dahlberg Lefn. 34 (c. 1755; uppl. 1911). Att kunskap i latinska språket kan ersätta studier öfver modersmålet och sålunda göra dem umbärliga, detta förneka vi. Claëson 2: 245 (1857). (Det) ljud, som i vissa landskapsmål tjenar att ersätta r. Aurén Ljudl. 18 (1869). Manderström kunde icke af någon fullt ersättas. De Geer Minnen 2: 73 (1892).
Avledn.: (9) ERSÄTTARE, m.||ig. l. r. person l. sak som ersätter en annan l. ngt annat; i sht: suppleant. Till ombud vid hypoteksstämman .. utsågos herrar (N. N. o. N. N.) .. med herrar .. (N. N. o. N. N.) till ersättare. Ner. alleh. 1886, nr 58, s. 2. Aeroplanen såsom ersättare för kavalleri. PT 1912, nr 295 A, s. 2. —
ERSÄTTLIG, adj. -are. (-elig (ersä´ttelig Weste) Schultze Ordb. 3936 (c. 1755), Biberg 3: 366 (c. 1823)) som kan ersättas; jfr O-ERSÄTTLIG.
1) till 4. Lind (1749). Ersättlig skada. Boëthius Nat. 174 (1799).
2) till 8. Denna förlust (näml. av Kellgren var) ej .. ersättlig. Stenhammar 259 (1798). Alla delar (av skivblocket) äro ersättliga, då reservdelar städse äro att erhålla. Sonessons katal. 1895, s. 108. Avledn.: ersättlighet, r. l. f. särsk. till ERSÄTTLIG 2. Nordforss (1805). jfr O-ERSÄTTLIGHET.

 

Spalt E 723 band 7, 1922

Webbansvarig