| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENLIGHET e3nlig~he2t, r. l. f.; best. -en.
1) (†) motsv. ENLIG 1: identitet; äv.: enhet, gemenskap? Then naturliga och noga förening, enlighet och noga förwanskap, som är emellan echta folck. Swedberg Sabb.-ro 1478 (1687, 1712). (Man kan) intet twifla om Scyto-Gothicæ & Germanicæ lingvæ enljkhet. Spegel Gl. d 1 b (1712).
2) (†; jfr dock a, b) likhet, överensstämmelse; jfr ENLIG 2 o. 4. (Johannesevangeliets o. Uppenbarelsebokens) eenligheet, så vthi Läran .. som sielfwa Ordesättet och Stylen. Emporagrius Marg. Juel 17 (1651). Geijer I. 5: 296 (1820). särsk.
a) (i kurialstil; numera föga br.) motsv. ENLIG 4 slutet. Weste (1807). Afskriftens enlighet med originalet intyga. Cavallin (1875).
b) (fullt br.) i uttr. i enlighet med, i överensstämmelse med. Weste (1807). Bönderna .. afgåfvo .. en förklaring, i hvilken de .. yttrade sig i nära enlighet med hvad de svarat (prästeståndet). Carlson Hist. 4: 83 (1875). I enlighet med fördraget i Gastein. Nordensvan Mainfält. 2 (1894).
3) (†) motsv. ENLIG 5: frihet från motsägelse, enhetlighet, konsekvens. Analogia fidei, trones enlighet. Swedberg Schibb. 249 (1716). Gifva åt stafsättet stadga och enlighet. 1 SAH 1: Underr. 3 (1801). Lenngren 73 (1809).
Spalt E 643 band 7, 1922