Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EMPOR ämpå4r; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. empor, empore, sannol. förkortning av emporkirche, till empor, adv., upp, i höjden]
byggn. i fornkristna, i sht bysantinska, samt i medeltida (romanska o. gotiska) kyrkor förekommande, vanl. över sidoskepp l. huvudingångens förhall uppförd, läktare l. läktarvåning som öppnar sig medelst arkader l. kolonnställningar inåt kyrkans midtskepp; jfr TRIFORIUM. Wallis Verldsh. 3: 605 (1877). Emporerne voro samlingsrum för qvinnor, för förnäma, för sångkörer. Hildebrand Medelt. 3: 375 (1900). Den afskilda plats, som nunnorna borde inta, fann man lätteligen genom att öfver västkoret inrätta en empor. A. Lindblom i Fornv. 1908, s. 194. — jfr VÄST-EMPOR.
Ssgr: EMPOR-GALLERI. = EMPOR. PT 1901, nr 15 A, s. 3.
-VÅNING. = EMPOR. Hahr ArkH 204 (1902).

 

Spalt E 530 band 7, 1922

Webbansvarig