Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELEGISK ele4gisk (eléschissk Dalin; g uttalas oftast hårdt. Sundén (1885)), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. elegisch, ävensom eng. elegiac, fr. élégiaque, efter lat. elegiacus, avl. av lat. elegia (se ELEGI)]
adj. till ELEGI; jfr ELEGAISK m. fl. under ELEGI, avledn.
1) till ELEGI 1. Norrmann Eschenburg 1: 211 (1817). Hellenismens elegiska sagodiktning motsvarar alldeles .. (rokokons) bukoliska poesi. Schück VLittH 1: 256 (1899). — särsk. [jfr lat. carmen elegiacum] metr. (författad på l. bestående) av det (vers)slag som är utmärkande för den klassiska elegien (se d. o. 1). Elegisk vers. Elegiskt versmått. Elegiskt distikon. Elegiska verser, kallas hos Latinska poëter, de som jämt omväxla hexametern och pentametern. Adlerbeth FörslSAOB (1788). Den elegiska rhythmen. Atterbom PoesH 2: 140 (1848). Risberg Propertius Cynthia VII (1905).
2) till ELEGI 2. Tonen i detta skalldestycke är elegisk. Adlerbeth FörslSAOB (1788). Framställes verkligheten som föremål för motvilja, blir framställningen (enl. Schiller) satirisk, framställes idén som föremål för tillgifvenhet blir framställningen elegisk. Ljunggren Estet. 1: 58 (1856). Wrangel Diktk. 6 (1903). — särsk. mer l. mindre bildl.: vemodig, svårmodig, melankolisk. (Kojorna) hade ett romantiskt och elegiskt utseende. Stiernstolpe Arndt 1: 115 (1807). Lamm Oxenstierna 248 (1911).

 

Spalt E 447 band 7, 1921

Webbansvarig