Publicerad 1919   Lämna synpunkter
EFTERTAGA äf3ter~ta2ga, v. -er, -tog, -togo, -tagit, -tagen. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERTAG o. EFTERTAGNING.
Etymologi
[av EFTER o. TAGA; jfr t. nachnehmen]
1) [till EFTER- 11 c] (numera bl. i stelare skriftspr., föga br.) taga efter (ngn l. ngt), efterlikna (ngn), eftergöra (ngt), efterhärma, efterapa, imitera (ngn l. ngt); jfr TAGA EFTER. Skulle .. the höge .. lefwa .. syndigt, yppigt, säkert och ogudachtigt; .. (så) blefwe (de) skyldige til alla andras brott, som samma theras synder efftertaga. Swedberg Sabb.-ro Dedic. § 3 (1710). (De unga skalderna böra) icke så efftertaga the Hedniska Poeter, at the ock införa afgudars namn. Dens. Schibb. 105 (1716). Någre Danske Författare (hava) .. eftertagit vissa Tyskars sätt, at förvandla det Latinska c til k, samt det Fransyska ai till æ. Schulzenheim Sv. spr. skrifsätt 117 (1807). Engelsmännen lärde och eftertogo Nordmännens krigskonst. Strinnholm Hist. 2: 161 (1836). Jernk. annal. 1866, s. 256.
2) [efter motsv. anv. i t.; jfr EFTER- 8] (föga br.) handel. uttaga (betalningen för en vara o. d.) genom efterkrav l. postförskott. Lundell (1893). Auerbach (1908).

 

Spalt E 257 band 7, 1919

Webbansvarig