| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERLED äf3ter~le2d, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 r. l. m. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. =, äv. -er.
1) [jfr t. hinterglied] (knappast br.) bakre led (å finger, tå o. d.). Bakled, efterled. Wikforss (1804; under hinterglied). Heinrich (1814).
2) språkv. senare led (i ett sammansatt ord). Tamm Sammans. ord 13 (1900). I en sammansättning är efterledet att betrakta som hufvudord, förledet som bestämning. Beckman Sv. spr. 186 (1904). Den adjektiviska efterleden. G. Cederschiöld i Landsm. 1911, s. 348.
Spalt E 167 band 7, 1918