Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFORAT e1fora4t, äv. ef1-, äv. -ω-, stundom -å-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr skrivet eph-)
Etymologi
[jfr t. ephorat, eng. ephorate, fr. éphorat; avl. av det ord som i resp. spr. motsvarar EFOR(US)]
förhållande(t) att vara eforus l. efor; en eforus’ l. efors ämbete l. myndighet l. värdighet; tid under vilken ngn fungerar ss. eforus l. efor.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] till EFOR (se EFORUS 1). — i bild. Rådet var då (dvs. 1719—1772) Svenska Konungarnes Ephorat. Sv. lit.-tidn. 1821, sp. 733.
2) till EFORUS 2. P. Thyselius (1835) hos Schotte Nyköp. el.-lärov. hist. 2: 54. Under biskop Faxes eforat. Rietz Sk. skolv. hist. 460 (1848). Eforatet öfver de allmänna läroverken i Stockholm .. utöfvas af kungl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk. Stockholm 1: 341 (1897). — jfr SKOL-EFORAT.
Ssg: EFORATS-MÅL.

 

Spalt E 71 band 7, 1917

Webbansvarig