Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EDLIG e3dlig2, adj.; adv. -A (se under EDLIGEN), -EN (se d. o.), -T (se under EDLIGEN).
Ordformer
Etymologi
[avl. av ED, sbst.1; jfr d. edelig, t. eidlich]
som sker medelst l. bekräftas gm ed, eds-, på ed; i sht om utsaga, intyg, försäkran, löfte, förbindelse o. d. Edlig borgen. Edlig bekräftelse. Edligt vittnesmål. Edligt Bewijsande. Verelius Ind. 213 (1681). En förhärdad menniskias Edeliga försäkran förtienar föga vitsord. Nehrman Pr. civ. 287 (1751). Edliga utsagor. Wisén i 3 SAH 4: 203 (1889). — särsk.
a) (†) om vittne: som avgiver sitt vittnesmål på ed l. under edsförpliktelse. Växiö rådstur. prot. 1675, s. 107. Twenne edeliga witnen. Förarb. t. Sv:s lag 2: 267 (1706). Widegren (1788).
b) jur. i uttr. (med l. under) edlig förbindelse l. förpliktelse, (under) edsförpliktelse. På begäran varder härmed under edlig förbindelse intygat att (osv.). Schrevelius Civilr. 3: 203 (1849). 2 NF (1907).

 

Spalt E 52 band 7, 1917

Webbansvarig