Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EARL œ4rl (ärl Andersson Frem. ord (1845), G. Dalin (1871); ärrl Ficklex. ö. främ. ord (1846)), m.; best. -en; pl. -ar œ3rlar2 (Topelius Vint. II. 1: 146 (1850, 1881), Ålund o. Metzén Macaulay 3: 204 (1853)) l. -er (2 NF 6: 1260 (1907)). Anm. Stundom användes den eng. pl.-formen earls (G. Dalin (1871)).
Ordformer
(erll Oxenst. brefv.)
Etymologi
[av eng. earl, feng. eorl, motsv. JARL]
(titel som tillkommer) innehavare av den i rang tredje värdigheten inom den eng. adeln (mellan markis o. viscount) l. av det ämbete ur vilket den nuvarande adelsvärdigheten utvecklats; jfr GREVE o. JARL. (Engelsmännens) derir gard (dvs. derrière-garde) förrer erll af Morttun. Oxenst. brefv. 11: 557 (1628). De Geer Minnen 2: 89 (1892).
Ssgr: A: EARL-DÖME. [jfr eng. earldom] (numera knappast br.) grevskap. Ålund o. Metzén Macaulay 3: 204 (1853).
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. (earls- Gynther Conv.-handlex. (1846)) 2 NF 6: 1260 (1907).
B: EARLS-VÄRDIGHET, se A.

 

Spalt E 8 band 7, 1917

Webbansvarig