Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖSS, adv.?
Etymologi
[möjl. urspr. mnt. l. mnl. form af ett sbst. motsv. isl. þyss, upplopp, tumult, till þysja, röra sig framåt med buller l. stark fart (besläktadt med TJUTA)]
(†) i uttr. låta stå döss, häftigt fara åstad; med afseende på strid till sjöss. The finge thee Lupskes skiip i Siktedt, och lotho stå döss epter them. GR 9: 166 (1534). Seden loot then svenske amiral med sin heele flotte stå döss genom fiendernes flåtte. HH 20: 21 (c. 1580). Tegel G1 2: 34 (1622).

 

Spalt D 2623 band 7, 1923

Webbansvarig