Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖFVA, v.2; p. pf. -ad l. -d. vbalsbst. DÖFNING (Linc. (1640; under pepsis), Ekblad 143 (1764)).
Etymologi
[fsv. döva, smälta (mat); af mnt. douwen, motsv. mht. döuwen, douwen, t. dauen; etymologiskt identiskt med TÖA; jfr DOFVA, v.1 I 2, äfvensom FÖRDÖFVA]
(†)
1) med afs. på föda: smälta; äfv. i p. pf. i adjektivisk anv.: smältbar. (Lat.) Pepticus (sv.) Döffdh. Linc. (1640). (Lat.) Digestibilis, .. (sv.) Som kan smältas, döfvas. Ekblad 143 (1764).
2) med afs. på metall: smälta? På thet .. (bergsmannen) weta må hur Silfwer warder döfwat. Spegel GV 137 (1685).

 

Spalt D 2597 band 7, 1923

Webbansvarig