| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRIGENOM4~010 l. 1040, adv.
I. demonstr.
1) i lokal bem.: igenom den l. det l. denna l. detta osv. Vägen går just därigenom. GR 27: 109 (1557). (Endast) öfverstepresten .. ingick derigenom (dvs. gm förlåten). Melin Pred. 3: 115 (1852).
2) för att beteckna medel l. orsak l. sätt: genom detta (medel), därmed, därmedelst, dymedelst; på grund däraf; på det sättet. Bry dig inte om att bråka, därigenom blir saken bara sämre. Redan därigenom är mycket vunnet. Huilken menniskia them (dvs. Guds bud) gör, han skal ther igenom leffua. 3Mos. 18: 5 (Bib. 1541). Vi hafve ogudachtige varit, och derigenom gjort oss ovärdiga Din godhet och kärlek. Hb. 1811, s. 10. särsk. med efterföljande att- sats, mer l. mindre sammansmältande med att till ett enhetligt konjunktionellt uttr. Svart G1 24 (1561). Hans hustru .. såg högväxt ut, därigenom att hon ännu var mycket smärt. Heidenstam Skog. 186 (1904).
II. rel.
1) (i skriftspr., numera föga br.) motsv. I 1: hvarigenom. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Dörren, derigenom nu den blifvande nunnan inträdde. Ljunggren Resa 180 (1871).
Spalt D 2534 band 7, 1923