Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DURIG, adj.
Etymologi
[jfr ä. d. durig, dyrig, af mnt. durich, afledn. af duren (se DURA, v.3)]
(†) uthållig, härdig. I Norie är een serdeles godh Art Klippare, durige och starcke til rijda och draga. Risingh Landb. 70 (1671). — jfr LÅNG-DURIG.

 

Spalt D 2386 band 7, 1923

Webbansvarig