| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRÖJSAM dröj3~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -SAMTT, -SAMLIGEN (†, HB, Hallenberg Hist. 1: 170 (1790)).
(numera föga br.) som töfvar l. tager lång tid på sig l. låter vänta på sig, senfärdig, trög, långsam; äfv. om sak: som drager ut på tiden l. vållar tidsförlust l. inträffar l. sker sent l. långsamt, dröjande. HB 2: 188 (1580). Ach, Pyrame, min Hiertans kiär, / Huru drögsam och seen i ähr! Asteropherus 46 (1609). Testamentets dröjsama fullgiörande. Dalin Hist. 2: 407 (1750). Han var dröjsam och försummade ofta de fördelar, han med beslutsamhet och rask handling kunnat vinna. Afzelius Sag. XI. 1: 150 (1868). Med dröjsamma steg. Östergren (1918).
Spalt D 2281 band 7, 1922