Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÄFVA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[afledn. af DRAF 2; jfr DRÄFJA, sbst.]
(†) röra; bildl. Biskopen ämnar öfverlåta den verldsliga löningsstaten, med den öfriga samlade dräfvan, till efterträdaren. CFafWingård (1831) i Tegnérs ppr 324.

 

Spalt D 2241 band 7, 1922

Webbansvarig