Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRAKMA drak4ma, r. l. n. (m. Dalin (1850)); best. -an, ss. n. -at; pl. -er; l. (nästan bl. i bet. 1 o. 2) DRAKME -me, r.; best. -en; pl. -er. Anm. 2 Mack. 4: 19 (Bib. 1541) har i ack. pl. den lat. formen drachmas.
Ordformer
(drakma (-ch-) 1644 osv. drakme (-ch-) 1825 osv. drama c. 1730. dragmer (pl.) 1658)
Etymologi
[ytterst af gr. δραχμή, drakma, eg. ’så mycket man kan taga mellan fingrarna’; jfr δράσσομαι, gripa, samt DIRHEM, DRAMM]
1) hist. benämning dels på en forngrekisk viktenhet, dels på vissa forngrekiska (silfver-) mynt af växlande värde. Dalin Montesquieu 79 (1755). Norrmann Eschenburg 2: 186 (1818).
2) mynt i det nutida Grekland, i värde normalt motsvarande omkring 72 svenska öre. NF (1880).
3) (förr) benämning på olika mindre viktmått i skilda länder; särsk. apot. om en medicinalvikt (= 1/8 uns), i Sv. nyttjad till 1863. Stiernhielm Arch. E 2 a (1644). Retzius Pharm. 7 (1769). Falkman Mått 1: 432 (1884).

 

Spalt D 2075 band 7, 1922

Webbansvarig