Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOCERA dωse4ra, äfv. do- l. då-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (doce´ra Weste, ∪ ‵ ∪ L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, (numera föga br.) -ING (S. Ödmann (1817) i 2 Saml. 4: 158, Boström 3: 482 (1859)).
Etymologi
[jfr d. docere, holl. doceeren, t. dozieren, af lat. docere, lära, undervisa (jfr DOKTOR, DOKTRIN, DOKUMENT), motsv. gr. δοκεῖν, mena, tro, synas (jfr DOGM), sannol. rotbesläktadt med διδάσκειν, lära, undervisa (jfr DIDAKTISK)]
1) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. lat.] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) undervisa, meddela undervisning (i ngt ämne); äfv. med direkt sakobj.: lära, undervisa i (ngt); ss. lärare föredraga l. framställa (ngt); äfv. abs.; numera nästan bl. i fråga om akademisk undervisning. Voro något aff min egen opinion publice eller privatim docerat, som voro mot Religionem .., så motte iagh lagligen .. der om .. communiceras. Rudbeck Bref 48 (1668). Mag. Trozelius .. ärhölt sin publique fullmagt att docera uti Oeconomia privata. P. Löfling (1750) i 2 Saml. 17: 9. Sådane Män .., som .. känna Läroverkens tilstånd, och .. sielfve docerat vid dessa inrättningar. Ups. möt. besl. 1793, s. C 1 a. (Förordningen) inskränker .. Docenternas antal och således rättigheten att docera. Boström 3: 445 (1847). Detta undervisningssätt medelst docerande föredrag. K. H. Sohlberg i Verdandi 1886, s. 246. Nyblæus Forskn. IV. 1: 2 (1895).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] tala i öfverlägsen l. tvärsäker o. undervisande ton o. med anspråk på auktoritet; göra lärda (o. förnumstiga) utläggningar; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. Han har en benägenhet att docera, som verkar tröttande i längden. Han har ngt docerande i tonen. F. docerade mig trött. Liljekrantz Höijer 298 (i handl. fr. 1802). Argi slott (öppnas), der han, omgifven af en stor pöbelmassa, docerar ur sin tidning. C. F. Dahlgren (1824) hos Thomander Tank. o. löj. 126. Berättelserna .. äro .. torrt docerande. C. D. af Wirsén i PT 1908, nr 3 A, s. 3. Att uppfostra andra hade Goethe .. mycket intresse för, och hans samtal fingo alltmer en docerande ton. Sylwan o. Bing Eur. litt.-h. 1: 554 (1910).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. lat.] (†) visa, bevisa; äfv. refl.: dokumentera sig. Exempla docera at på fredz tractater .. ingen större securitet præsteras än afdankningh. RP 2: 3 (1630). Emedan .. (Meerboth) intet hafver nöijachtigen docerat sigh vara dertill sendh, kunde icke Regeringen honom admittera till vidare audience, förr än han hade docerat och legitimerat sigh. Därs. 7: 108 (1637).

 

Spalt D 1836 band 7, 1920

Webbansvarig