Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DIKTERISK dikte4risk, äfv. dik4terisk (Anm. Uttalet 400 är helt visst det äldsta; jfr uttalet i t.), adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom d. digter(i)sk efter t. dichterisch, afl. af dichter (se DIKTARE, sbst.1). Med afs. på ordbildningen jfr MÅLERISK, SEKTERISK]
(i fråga om ordets bruklighet jfr anm. nedan) som har afseende på l. rör l. är uttryck för en diktares verksamhet ss. sådan; som har afseende på diktning l. diktkonst; skaldisk, poetisk; diktar-, dikt-. Att uppfatta poesiens väsende .. samt att med dess rena ljudfärg uppenbara det i våra dikteriska verk och i våra kritiska uppsatser. Järta V. skr. 2: 622 (1820; i parodisk efterbildning af fosforisterna). Fru Edgren .. har i sina dikter konstaterat, hvad som .. sker (ibland oss) ..; men hon gör det rent dikteriskt .. utan att kopiera eller fotografera .. personligheter. AB 1882, nr 149, s. 3. Strindberg Tj.-qv. son 4: 64 (1886, 1909). Dikteriska impulser. W. Söderhjelm i Ord o. bild 1897, s. 8. (Strindbergs) dikteriska fantasi. S. Söderman i SD(L) 1901, nr 565, s. 4. I mer dikterisk novellstil. SD(L) 1905, nr 127, s. 4. Det viktigaste är att .. (skalden) i det utifrån hämtade ämnet .. ingjuter en ny levande ande, att det blir dikteriskt omsmält. Wrangel Dikten 39 (1912). jfr: Hr Lorenzo Hammarsköld har åt Svenska språket eröfrat det Tyska ordet skizzisch med samma dristiga genialitet, som förvärfvat detsamma dikterisk, skriftställerisk o. s. v. H. Järta i Allm. journ. 1820, nr 252, s. 6.
Anm. Ordets anv. af Hammarsköld o. (i förlöjligande syfte) af Järta (utom på de redan anf. ställena äfv. Järta V. skr. 1: cxxxix (1820), Allm. journ. 1820, nr 252, s. 1) synes hafva varit en enstaka företeelse. Därefter dyker ordet ej upp förr än på 1880-talet. Linder Regl. 210 (1886) anför det ss. ex. på en ”olämplig efterbildning från främmande språk”. Behofvet af ett adj. som omedelbart ansluter sig till DIKT, sbst.1, DIKTA, v.1, o. DIKTARE, sbst.1, har åt dikterisk beredt ett visst insteg i litterärt kritisk o. estetisk stil under senaste tid. Ännu torde emellertid detta ord för mångas språkkänsla hafva en främmande, för att icke säga motbjudande bismak.

 

Spalt D 1366 band 6, 1914

Webbansvarig