Publicerad 1909   Lämna synpunkter
DEKORATÖR dek1oratö4r l. de1-, l. -kå- l. -kω-, l. 4r, äfv. 0104, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. dekorateur, af fr. décorateur, vbalsbst. till décorer (se DEKORERA); jfr äfv. eng. decorator]
person som dekorerar l. dekorerat l. är skicklig i att dekorera. Conv.-lex. (1821). — särsk.
a) till DEKORERA a o. c; särsk.: person som (mer l. mindre yrkesmässigt) ägnar sig åt dekoreringsarbete; äfv.: person som biträder med råd o. anvisningar i o. för inredning af (bostads-) våningar; numera ofta användt ss. yrkestitel för tapetserare l. möbelhandlande. Tekn. tidskr. 1874, s. 155. Såsom dekoratörer torde de (dvs. japanerna) i vissa hänseenden få anses oöfverträffade. J. O. Andersson i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1884, s. 102. Fåtöljer, enkla stolar, buffeter m. m. i renässansstil ha .. varit utstälda af tapetseraren K. F. F., en .. för sin sak lifligt intresserad dekoratör. G. Upmark Därs. s. 149. Tessin hade .. med förkärlek vändt sig till Frankrike och därifrån hemtat sina dekoratörer (för Sthms slottsbyggnad). Nyblom i 3 SAH 5: 65 (1890). Dekoratören A. A. LD 1909, nr 77, s. 2.
b) person som utför dekorationsmålningar l. i allm. sköter dekorationsväsendet vid en teater; äfv. ss. yrkestitel. Beskow Ber. om K. theat. 1832, Bil. s. 4. Decorateur .. theatermålare. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Dahlgren Sthms theatr. 425, 426, 427, 428 (1866). Erdmann Molière 119 (1898). — jfr TEATER-DEKORATÖR.

 

Spalt D 545 band 6, 1909

Webbansvarig