Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DANELSE da3nelse2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. dannelse; afl. af DANA, v.]
(numera knappast br.) vbalsbst. till DANA, v. Dalin (1850). — särsk.
1) till DANA, v. I 1; = DANING 1. De skapade tings natur och dannelse kommer med Skaparens ändamål på det nogaste öfverens. Browallius Præs. i VetA 1747, s. 6. Hafs-botnens lika dannelse med det torra. Ferrner Præs. i VetA 1765, s. 16. — särsk. = DANING 1 b; fullt konkret: väsen, natur. Hertig Fredrik var en för ren danelse, att af egennytta plåga sin äldste bror. Crusenstolpe Mor. 2: 211 (1840).
2) till DANA, v. I 3; = DANING 3. Lagerbielke i SAH 15: 48 (1832). Naturens .. danelser. Crusenstolpe Mor. 2: 51 (1840). Det så kallade allmänna tänkesättet är en aggregatisk danelse. A. Cronholm i SKN 1842, s. 129. Danelserna af Sergels mejsel. Crusenstolpe CJ 2: 25 (1845).
Ssgr: DANELSE-DRIFT300~2. = DANINGS-DRIFT. G. Ekeberg i Litt. tidn. 1797, s. 174. Naturens danelsedrift. Elgström 242 (1810). —
-KRAFT~2. = DANINGS-KRAFT. Dens. 138 (c. 1805).

 

Spalt D 298 band 6, 1907

Webbansvarig