Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DANAARF da3na~ar2v (da`na-arf Weste), n.; best. -arfvet; pl. =.
Ordformer
(dana- G. I:s reg. 6: 239 (1529) osv. dane- Därs. 16: 467 (1544), 22: 421 (1551), Lex. Linc. (1640; under confisco). dan- G. I:s reg. 4: 99 (1527), 13: 58 (1540), RP 3: 136 (1633), Schmedeman Just. 1468 (1696; men s. 1467: dana-), Forssell Hist. 1: 212 (1869: danarftagare; men s. 209: danaarf))
Etymologi
[fsv. dana arver, dana(r)arf, danarff, daan arf (se Schlyter Ordb. o. Söderwall), motsv. fd. danearv, fnor. dánararfr, af ett ss. enkelt ord icke anträffadt sbst. fem. dān, död, afledning till stammen daṷ-, dö (se DÅNA, svimma, o. DÖ), o. arver, arf (se ARF, sbst.1); med afs. på förra ssgsleden jfr vidare d. danefæ, fnor. dánarfé, danaarf, samt fnor. dánardagr, dödsdag. Huru förh. mellan ssgslederna skall fattas, är icke fullt klart. Den vanliga tolkningen (jfr Tamm) torde vara: ”arf till hvilket det icke finnes några lefvande arfvingar”; jfr fnor. aldauða arfr i samma bet. — Att fsv. långt ā i detta ord icke ss. i andra fall motsvaras af nysv. å, beror därpå, att ordet fortplantats hufvudsakligen på skriftlig väg, möjligen äfv. därpå, att ordet redan tidigt folketymologiskt anslutits till folknamnet DAN(ER) (jfr Kock Sv. ljudh. 1: 370 (1906))]
jur. kvarlåtenskap som tillfaller sv. staten (i ä. tid konungen) efter en person (under den ä. medeltiden bl. efter utlänning) som dött utan att efterlämna kända arfvingar l. hvars arfvingar äro uteslutna från arfsrätt l. hafva försummat att göra sin rätt gällande; äfv. abstr., om ifrågavarande ärfvande l. arftäkt; stundom äfv. om motsv. förh. i andra länder än Sv. Thet halffwa hws vthj Calmarna som oss ær tilfalleth j danarff epther henrich Resener. G. I:s reg. 4: 99 (1527). Hvadh godz äre donerade och förfallne till Chronan igen genom .. danarff. RP 6: 47 (1636). Til Liquidations Commissionen angående Kongl. M:tz Rätt i dana arf. Schmedeman Just. 1467 (1696; rubrik). Magnus (Barfot) giorde åtal på något Dana-arf, som (den norske höfdingen) Skofte trodde sig lagligen äga. Dalin Hist. 2: 47 (1750). Geijer II. 2: 294 (1832; i fråga om medeltida förh.). Om dana-arf. Academisk Afhandling .. af Carl Axel Juel (1851; titel). Jag (har) tänkt att icke göra bruk af detta testamente, och i sådant fall blir Sara Vinkstedts hela qvarlåtenskap dana-arf. Blanche Tafl. 3: 257 (1857). Numera händer det icke sällan, att, sedan statens rätt till ett danaarf blifvit stadgad, danaarfvet af riksdagen afstås till den kommun, inom hvilken arflåtaren dött och en längre tid lefvat. NF 3: 834 (1879). Hildebrand Statsförf. 39 (1896). jfr: Hafver han (dvs. utländsk man) ej arfvingar inrikes; tage tå Konungen alt gods hans, ehvad thet är jord eller lösören. Thet kallades fordom dana arf. ÄB 15: 1 (Lag 1734). — särsk.
a) i numera obr. förb. Huad som konungenom til Danaarff tilfaller. G. I:s reg. 6: 239 (1529). Huilke gårder wåro war N(ådige) h(erre) tilfalne for danaarff. Därs. 7: 387 (1531). Någre hwss vdj .. Nörköpung, som .. oss medt Danarff nu tilfalne äre. Därs. 13: 58 (1540).
b) (i sht i vitter stil) oeg. o. bildl. Spegel Guds verk 198 (1685). Wallin Vitt. 1: 230 (1823). Skatten af hans minne / Vår nord nu faller till som danaarf, / Till ädel forskning manande hvart sinne. Böttiger 2: 192 (1851; i griftkväde). (Gm indragningen af klostrens gods) tog konungen hvad man kunde kalla danaarf efter döende institutioner. Forssell Hist. 1: 209 (1869).
Sammansättningar.
Anm. Att i ssgstypen A kompositions-s saknas mot regeln för dubbelt sammansatta ord (jfr Tamm Sammans. ord 13), beror på anslutning till det enkelt sammansatta ARF-TAGARE.
A (mindre br.): DANAARF-TAGARE300~200. (danarf-) Konungen uppträder (vid reformationen) som danarf-tagare .. till (klostrens) .. samlade rikedomar af guld och silfver. Forssell Hist. 1: 212 (1869).
B: DANAARFS-BERÄTTIGAD300~0200. 2 NF 5: 1238 (1906). —
-GÅRD~2. gård som tillfallit kronan gm danaarf. Forssell Hist. II. 1: 97 (1875). —
-PARTSEL, se -PERSEDEL. —
-PERSEDEL. (†) föremål som tillfallit kronan gm danaarf. Danearfs partsler: Opbörd. Thenne effter(skrif)ne partsler äre opborne efter Erik Smeds hustru som blef död i Calmar Anno (15)65 och hade inga arfvingar efter sig. Forssell Hist. II. 1: 85 (i handl. fr. 1565). —
-RÄKNING~20. (föga br.) förteckning öfver saker som ingå i ett danaarf. Forssell Hist. II. 1: 85 (1875). —
-RÄTT~2. Man (fick) ej genom olaga testamente .. göra Kronans danaarfsrätt förfång. Nordström Samh. 2: 226 (1840). —
-SILFVER. (†) silfver som tillfallit kronan gm danaarf. Aff vår landbofougte Erick .. (hafva vi mottagit) dane-arffz sölff tolff lodh, trij qvintin. G. I:s reg. 24: 64 (1553).

 

Spalt D 295 band 6, 1907

Webbansvarig