Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYSTIN systi4n, n. l. r.; best. -et l. -en.
Etymologi
[jfr t. cystin, eng. cystin(e), fr. cystine, af nylat. cystis, gr. κύστις, κύστη, blåsa, urinblåsa (se CYSTA). Detta ämne, som fått sitt namn med anledning af dess förekomst i urinstenar, upptäcktes 1805 af den engelske fysikern Wollaston o. kallades af honom cystic oxid. Sedermera fick det af Berzelius benämningen cystin]
kem. benämning på ett svafvelhaltigt, kristalliserande ämne som ngn gg förekommer i l. bildar blåssten o. i sällsynta fall uppträder i lefvern o. bukspottkörteln. Berzelius Kemi 6: 479 (1830). C. Santesson i Hygiea 1874, s. 273. K. A. H. Mörner i Öfvers. af VetAFörh. 1899, s. 171.

 

Spalt C 301 band 5, 1905

Webbansvarig