Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYKLOPISK syklå4pisk (syklópissk Dalin), i bet. 1 äfv. (i sht i senare tid) KYKLOPISK kyk-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(cykl- (cycl-) Arvedson Myth. lex. 302 (1834), O. C. Lovén i Hygiea 1864, s. 97, 2 Uppf. b. 1: 17 (1897) osv. kykl- Gumælius Passow (1841, under κυκλώπειος), Wrangel Byggn. hist. 6 (1904) m. fl.)
Etymologi
[jfr t. cyklopisch, kyklopisch, eng. cyclopic(al), gr. κυκλωπικός, äfvensom lat. cyclopius, gr. κυκλώπειος samt eng. cyclopean, cyclopian, fr. cyclopéen]
adj. till CYKLOP (i bet. 1): som tillhör l. är utmärkande för l. gäller l. hänför sig till l. liknar l. påminner om osv. en cyklop l. cykloper; jättelik. Gumælius Passow (1841, under κυκλώπειος). Det gifves .. inga ruiner så väldiga, att icke deras cyklopiska stenblock skola förvittra. Rydberg Det sköna 197 (1889); jfr 1. Wenström (1891). — särsk.
1) [anledningen till namnet är den, att forntidens folk ansågo de vid Tiryns, Mykene osv. funna murarna af detta slag vara cyklopernas verk (jfr t. ex. Apollodorus (c. 140 f. Kr.) Bibl. 2: kap. 2)] i fråga om de forntida byggnadsverk (stadsmurar, konungaborgar osv.) från tiden före 1000 f. Kr. som påträffats i Grekland, Mindre Asien o. Italien o. som utmärka sig därigenom, att de äro hopfogade utan användande af murbruk antingen af väldiga råa stenar l. af tillhuggna månghörniga stenblock l. af kvaderstenar; äfv. kallade pelasgisk(a) mur(ar). I dessa murar (i Lycosures i Arkadien) röjas tvenne slags cyklopiskt byggnadssätt, hvaraf det ena synes vara äldre än det andra. Journ. f. litt. o. theat. 1811, s. 115. Murarne i Argos och Mycenæ, hvilka man .. länge kallade cyklopiska. Arvedson Mythol. lex. 302 (1834). Cyklopiska Murar af polygoniska stenblock. Lénström Konst. hist. 87 (1848). Hahr Arkit. hist. 34 (1902). Wrangel Byggn. hist. 6 (1904). — i utvidgad anv. i fråga om murverk i allm. som till sin teknik öfverensstämmer med l. liknar de ofvan nämnda byggnadsverken. PT 1892, nr 278, s. 3 (om ruiner vid Zimbaby i Sydafrika). (Man har i Centralamerika) återfunnit cyklopiska murar, sannolikt återstoder af befästningar. 2 Uppf. b. 1: 17 (1897).
2) med. i fråga om ett visst slag af missbildning hos ett foster, bestående däri, att detsamma har blott ett öga, detta midt i pannan. Ett nyfödt cyklopiskt flickebarn. C. U. Sondén Årsber. om sv. läk.-sällsk. arb. 1837, s. 101. De cyklopiska missbildningarne. O. C. Lovén i Hygiea 1864, s. 112.
Anm. 1:o Se anm. under CYKLOP 1. 2:o Ss. benämning på den under 2 nämnda arten af missbildning förekommer i medicinskt fackspråk ordet cyklopi [jfr t. cyklopie, eng. cyclopy (cyclopia), fr. cyclopie]. Düben Förel. i patol. anat. 36 (1857). Cyklopien är äfven hos menniskofoster en temligen ofta påträffad missbildning. O. C. Lovén i Hygiea 1864, s. 113.

 

Spalt C 275 band 5, 1905

Webbansvarig