Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CESIUM se4sium, stundom 302, n.; i best. anv. utan slutart. (Cleve Handlex. (1883)).
Ordformer
(ofta skrifvet cæ-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. cæsium, af nylat. cæsium, n. sg. af cæsius, adj., blå. Namnet bildades 1860 l. 1861 af tyskarna Kirchhoff o. Bunsen med tanke på de i ämnets spektrum förhärskande blå linjerna]
kem. benämning på ett med kalium nära besläktadt grundämne, som i ytterst ringa mängd ingår i flera mineral o. mineralvatten. Berlin Kort lärob. i kemi 173 (1864). Cæsiums oxid. Cleve Handlex. (1883). Rosenberg Oorg. kemi 401 (1888).
Ssgr: CESIUM-FÖRENING300~020. Uppf. b. 7: 720 (1875). —
-METALL~02. NF 2: 1512 (1878). —
-OXID~02. Uppf. b. 4: 44 (1873).

 

Spalt C 95 band 5, 1904

Webbansvarig