Publicerad 1903   Lämna synpunkter
CEDILJ sedil4j (sedi´llj Dalin), r. (m. Dalin (1850), Lundell; f. o. m. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er. Anm. Ordet brukas, i sht i ä. tid, äfv. i fr. form. Des Pepliers 12 (1742).
Etymologi
[jfr t. cedille, f., af fr. cédille, f., cedilj, hvilket liksom eng. cedilla är lånadt af span. cedilla, motsv. it. zediglia, hvartill den lat. grundformen skulle vara *zeticula, dimin. af zeta (se Z). Tecknet infördes i fr. i början af 1500-talet. Tidigare skrefs cz. Tecknet omtalas under namnet c uncinatum hos Pourel de Hatrize 8 (1650)]
språkv. tecken, eg. representerande ett z (l. s l. c), hvilket i fransk skrift nedtill vidhänges ett framför a, o l. u stående c för att angifva, att det skall uttalas som s; äfv. om motsv. tecken i portugisiskan o. ä. spanskan. Ç med cedilj. Bunth Fr. gram. 17 (1813). Sediljen, .. d. ä. ett litet omvändt c, som sättes under ett annat c. Lidforss Fr. spr. 2 (1867). Vising Fr. spr. 36 (1892).
Ssg: CEDILJ-TECKEN03~20.

 

Spalt C 10 band 5, 1903

Webbansvarig