Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖRD, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. d. børt (i bet. 2) o. byrd (i bet. 3), nor. dial. bør, børt, byrt (i bet. 13); af holl. beurt (i bet. 13) l. nt. bört, beurt (i bet. 2); jfr äfv. t. gebühr (i bet. 1 o. 3); afledn. till ett v., motsv. sv. BÖRA; ordet synes särskildt ha användts af lotsar o. öfverhufvud sjöfarande o. af dem lånats från holl. l. nt. — Jfr BÖRD, sbst.1 2]
(†)
1) skyldighet, åliggande, plikt; uppgift, kall, lott. De Stockholmiske Lotsarnes egentelige börd och plickt är att lotsa de ifrån Staden utgående till Dalerön och Sandhamn. Stiernman Com. 5: 637 (1697). Stora Herrars börd är, at sysselsätta stora Konstnärer. Tessin Bref 2: 344 (1755). SP 1780, s. 1102.
2) tid l. tillfälle l. gång, då ngn måste l. bör göra ngt, (ngns) tur att göra ngt; särsk. i fråga om tjänstgöring af personal som arbetar i skift: (ngns) tur att tjänstgöra; äfv. allmännare: tur, ordning. När börden .. träffar (lotsarna) med Kongl. Maj:ts egne Skepps lotsande. Stiernman Com. 5: 641 (1697). Osbert .. blef först slagen .. och sedan kom börden til Ella. Dalin Hist. 1: 519 (1747). Dalin (1851; med anm.: Ordet börjar föråldras). Hahnsson (1888). — särsk.
a) rätta tiden l. stunden (för ngt l. att göra l. vara ngt). Eders Kongl. Höghet vare en rask Hjälte, när Hjältars börd är, men dessemellan en fredlig Förste. Tessin Bref 2: 234 (1754). Remmer Fanchon 34 (1820).
b) närmande sig l. öfvergående i bet.: tjänstgöringslista. Lotsarne (skola lotsa) .. efter de dem emellan särskilt affattade börder. Stiernman Com. 5: 650 (1697).
3) hvad som tillkommer l. tillfaller ngn (särsk. ss. lön l. honorar för en prestation); del, lott. ReglLootzInsp. 1696, s. B 1 b (i pl.). Så bestås och Åldermannen i Stockholm en Börd af lijka stoorleek som en heel Börd för en Ordinarie Lootz är. Därs. C 1 a. AmirCollCircul. 8/11 1753, § 14.
Ssg. (till 2): BÖRDE-TUR. (†) tjänstgöringstur. Börde-tour bör hållas efter Lotsarnes ålder i tjensten. SPF 1812, s. 364. Lang FinlSjör. 1: 52 (1890).
Afledn.: BÖRDIG, adj.2 (†)
1) till 1: skyldig (ngn ngt). Troen, Kärleken och Hoppet .. styra osz til dät wi Gud äre bördige. Hermelin DuFour B 8 b (1683).
2) till 2: i tur (till ngt)? Koen bör ock miölkas väl ut hvarje gång, förty om det ei sker, kan hon lägga sig på Sin, hvartil hon ei så hastigt är bördig. Dahlman Reddej. 44 (1743).

 

Spalt B 4900 band 5, 1925

Webbansvarig