Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄLJA, sbst.3, r. l. f.
(†) dialektisk sidoform till BALJA, sbst.2, i bet. 1 o. 2. Så föres .. malmen .. uti dhe Korgar, Tunnor eller Bellior, som af Schakten nederhänga på Lijnor eller Kädior. Hiärne Berghl. 442 (1687; rättadt efter hskr.). En bälja eller så, et kjäril. Lind 1: 290 (1749). Möller (1790). Heinrich (1814). — jfr SALT-, SMÖR-, VIN-BÄLJA m. fl.

 

Spalt B 4759 band 5, 1924

Webbansvarig